Segelfartyget visade vid flera tillfällen under 1500-talet att de tack vare sin tunga
artilleribestyckning kunde besegra en mångtaligare styrka i form av galärer. Varvid
utvecklingen av örlogsfartyg mot slutet av 1500-talet koncentrerades på
segelfartyget. Dessa tidiga seglande örlogsfartyg är kallas galeoner, odödliggjord av
 Errol Flynns filmer. Galeonen var tre eller fyramastad och en
utveckling från karavellerna och karrackerna. Galeonerna hade
höga fartygsidor för att försvåra äntring och högt uppbyggd för
och akterstäv. Detta gav goda seglingsegenskaper och mycket
utrymme för kanoner. Riggen var dominerad av råsegel
(fyrkantsegel upphängda på rår, det vill säga liggande bommar).
Fler och fler segel och förbättrad segelgeometri utvecklades
ända till slutet på segelfartygsepoken. Galeonen var dock anfadern till de stora seglande
örlogsfartygen.
Framåt 1600-talet börjar man förstå skrovkontruktionen bättre och vissa regler och
beräkningar börjar utformas. Dock är vid denna tid skeppsbyggeri ett hantverk som
går i arv. Erfarenhet regler styr dimensionering ("trial and error").
På 1600-talet börjar man på allvar övergå från äntring till artilleriduell. Äntring är
dock fortfarande mycket ofta förekommande ända till slutet på segelfartygsepoken.
Erövrade fientliga fartyg var ett välkommet tillskott till de egna flottorna och
belönades med prispengar till den erövrande besättningen (pris = ett erövrat
fartyg). Ett sorts ackordssystem på den tiden.
Skjutavstånden under de seglande fartygens tid översteg sällan mer än några
fartygslängder. Man lade sig helt sonika på ett sådan avstånd att man inte kunde
missa och hamrade på varandra till striden var slut. Det var den mest drillade
pjäsbesättningen som avgjorde.
Allt sedan spanska armadans undergång 1588 hade Spanien och Portugals makt
förfallit. De nya sjömakterna var England, Frankrike och Holland.
Fram till mitten på 1600-talet var sjöslag ett stort tumult, där fartygen kastade sig
in i stridens hetta utan någon egentlig taktik. 1653 utarbetade Brittiska amiralitetet
regler för hur sjöstrid avses att föras: Alla fartyg skulle navigeras på en linje
vartefter elden skulle utväxlas mellan brittiska och de parallella fientliga fartygen.
Dessa skulle vara av en viss typ indelad efter antalet kanoner.
 1:a rangens fartyg över 90 kanoner
2:a rangens fartyg över 70 kanoner
3:e rangens fartyg över 54 kanoner
4:e rangens fartyg över 36 kanoner
5:e rangens fartyg över 18 kanoner
6:e rangens fartyg över 6 kanoner
Varav de fartyg som dög till strid i linjeformering var
första, andra och tredje rangens fartyg. Av detta
kommer uttrycket "linjeskepp". Fartygen i klasserna
under, fick som var för sårbara för linjestrid, fick
uppgifter som spaning för fientliga handelsfartyg.
Dessa kallades för fregatter (fler än 18 kanoner) och korvetter (under arton
kanoner). Fregatter var fullriggare och snabbseglare. Korvetter kunde vara
fullriggare, brigg eller skonare.
Storbritannien var ofta segerrika i sina sjöslag, vilket inte betydde att deras fartyg
var bäst. Tvärtom stelheten i de regler som styrde skeppsbyggeriet i Storbritannien,
ledde till exempel till att franska fartyg var bättre seglare och stadigare
kanonplattformar. Erövrade franska örlogsfartyg var därför åtråvärda priser, som
snabbt införlivades i den engelska flottan.
Britter hade däremot bättre utbildad personal och deras högre salvtakt och 
beslutsamhet vann slagen.
Studerar man fartygen inser man snabbt att större
delen av skrovet är mycket starkt och tål en hel del,
men inga skott finns invändigt. Vattentät indelning
var lika med noll, och det innebar att hela fartyget
snabbt vattenfylldes om personalen inte snabbt
agerade.
Dessutom var förstäven med djupt nerdragen galjon
och framför allt de glasade gallerierna i aktern
mycket känsliga för beskjutning.
Önskedrömmen för varje fartygschef var att få tillfälle att smyga upp till
aktergallerierna på ett fientligt fartyg och med en
bredsida rensa fartygets däck rena! Denna svaghet
på de seglande fartygen avhjälptes aldrig helt , även
om utvecklingen på 1800-talets början gick mot att fortsätta bordläggningen runt
stävarna allt högre upp. Nu har vi nått ända fram 1820-talet.
Stora förändringar är på väg..
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Bakåt |