 Visst har vi en romantisk bild av den ädle riddaren,
skapad av Hollywoods filmer.
Den noble Robin of Locksley som Robin Hood är ett
bra exempel.
Vad skanderar en trubadur och adelsman samtida med
medeltidens riddare?
Mitt hjärta fylls av glädje när jag ser
mäktiga slott belägras, murar genombrutna och
äntrade,
många vasaller nerhuggna,
de dödades och sårades hästar vandra omkring.
Och när striden inleds, låt alla män av god ätt
tänka endast på att knäcka huvud och armar,
ty det är bättre att dö än att besegras i livet.
Jag säger er att min glädje aldrig är större
än när jag hör ropet
Framåt! Framåt! från båda sidor och gnäggandena
från hästar utan ryttare,
och ropen "Hjälp mig! Hjälp mig!"
Och när jag ser både stora och små
falla i dikena och i gräset
och ser de döda genomborrade av spjut!
Mina herrar, inteckna era egendomar, slott och städer
men upphör aldrig med krigen!
Bertran de Born, adelsman
En syn på människoliv som ligger fjärran från dagens bild av riddartiden
eller de humanistiska ideal som vi omhuldar idag.
Vad var då riddarna och riddartiden?
Framväxandet av riddaren kom ur behovet av säkerhet efter förfallet av det
gamla Västrom.
Det väldiga Romarriket som hade bestått sedan 700-talet före Kristus enligt
sägnen, hade skapat en ordning och vidhållit en lag i riket.
Stora städer hade utbyggda system för vattenförsörjning och avlopp.
Kommunikationerna var goda med bra vägnät och fyrar för sjöfart, vilket
sörjde för en god handel.
Den kulturella bildningen och avancerade kunskaper i arkitektur och andra
vetenskaper stod högt under dessa år.
De stora folkvandringarna, mest kända är hunnernas under
Attila, svepte över Rhen efter 375 e.kr. Västgoter, alaner, sveber splittrade
den bräckliga säkerheten i västeropa. Kulmineringen av Romerska rikets
sönderfall var den andra plundringen av Rom år 455. Vartefter sakteliga
det enorma riket förföll, och civilisationen och rättsväsendet med detta.
Endast östrom, Byzans, stod ensamt som ett bålverk mot stora erövrande
nomadstamar från asien i ytterligare 1000 år.
Från detta kastades Europa in i den mörka medeltiden, "the dark ages".
Med större isolation och större umbäranden blev kyrkan en allt större och
viktigare världslig makt.
Den tryggheten som tidigare funnits blev
beroende av det beskydd man
kunde erhålla från det lokala starka herrar
som kunde föra vapen.
Även om Lex Romana Visgothorum, den västgotiska Alarik II:s
rättssystem, spelade en stor roll för
lagstiftning i sydvästra europa
fram till 1200-talet, var samhällsbärandet och
rättsväsendet
bristande under stora delar av medeltiden.
Medeltiden var en turbulent tid med många
olika folkvandringar.
Undantryckta folkgrupper konkurrerade med
lokalbefolkning om mark.
Krigen avlöste varandra när olika kungar och
stammar strävade efter
makt. Avarer, franker, alemanner,
langobarder, burgunder var några
av de folkgrupper som under tidiga medeltiden bildade riken under
strid med andra.
Det bildades hov runt en kung som tagit makten i ett område, som i sin tur
fördelade förläningar till välförtjänta (i kungens ögon) vapenbröder.
Ett sätt att kontrollera större delar av ett rike när kungens egna "ögon"
inte räckte till. Mot ett löfte om att ställa soldater och riddare till förfogande
mot yttre fiender fick adelsmannen beskattningsrätt och lagskipningsrätt.
Titlar kunde vara hertig, greve, baron etc.
Ett hertigdöme är underställt kungen men ett grevskap kunde finnas i ett
hertigdöme enligt brittiska heraldiska regler. En baron hade alltid fått sin titel
direkt från kungen.
En kejsare kan härska över flera kungariken.
INNEHÅLLSFÖRTECKNING
Bakåt |