Rytteri hade varit en stark och dominerande kraft på slagfältet men kavallerichocker hade kunnat brytas av stoiska och välmotiverade pikenerare. Men tillsammans med vältränade bågskyttar hade slaget varit ganska jämnt och taktiken fällt avgörandet.
Nu skulle den balansen ändras.

Nu introduceras eldhandvapnet på slagfältet. Kunskapen om att använda kanonen hade gjorts till en vetenskap redan under 1300-talet men handeldvapen med blev vanliga först under början av 1500-talet. Året 1515 stod den på tronen nyuppstigne Frans I i begrepp att förhindra den Schwieziska armén att förena sig med den spansk-påvliga armén vid Piacenza. Frans  upprätthöll själv kontakten med sina  förbundsförvanter, en venetiansk här på 9000 man under Bartolomeo d´Alviano. Frans I tågade med en armé bestående av 20.000 pikenarare, 10.000 arkebusiärer, 2500 lansryttare och 70 kanoner över alperna vid Ticino mot Marigno.
På eftermiddagen den 11 september kom 22.000 schweiziska fotsoldater med några
ryttare och en handfull kanoner fram till San Donato, där de grupperade tre fyrkanter på djupet. Den första fyrkanten till höger mötte de franska förtrupperna vid fyratiden på eftermiddagen, och snart hade schweizarna kastat tillbaka de franska hakeskyttarna.
Det var nära att de hade erövrat hela det franska artilleriet. När scheizarna hade kommit fram till den första fyrkanten av tyska legoknektar hade deras andra fyrkant slutit upp till vänster och det var bara en kavallerichock av Frans och hans kavalleri som hejde deras framträngande, innan mörkret tvingade dem att avbryta striden.
Den tredje schweiziska formationen hade ännu inte varit i strid och var därmed redo att gå i strid helt oförbrukade inför uppgiften följande dag.
Ett dike och hundra steg terräng skiljde sidorna under nattens stridspaus, vilket gav Frans en chans att omgruppera sin stryrkor. När schweizarna i gryningen gjorde sitt anfall mot de allierade gick den emot en halvmåneformad formering.
Deras huvudanfall riktades mot centern där det mesta av det franska artilleriet hade gått i ställning. Ända fram till klockan 8 på morgonen trängde schweizarna fram men då hade d'Alviano lett sitt kavalleri i ryggen på schweizarna, vilket gav den allierade armén en chans att formera om sig. Det följande anfallet mot den inneslutna tredje schweiziska fyrkanten leddes med sådan kraft att den tillintetgjordes.
De resterande schweiziska trupperna drog sig tillbaka en dyrbar erfarenhet rikare.
Och med 12.000 stupade schweiziska pikenerarna dog också myten om schwiezarnas oövervinnerlighet. Så många gånger hade edsförbundets soldater mött anfall med övertygelse om att vinna.
Försent hade man insett den nya betydelse som lätt kavalleri i förening med
hakeskyttar och artilleri innebar.

Bakåt