All film har ett visst exponeringsvärde. Det innebär att den måste ha en viss mängd med ljus. Genom att variera den tid som slutaren är öppen eller vilken bländare objektivet har så kan man ge rätt exponering.

Tänk dig att ljuset släpps in genom en öppning som är olika stor, det är bländarens öppning, samtidigt som tiden ljuset släpps in varieras med
slutaren. I fotograferingens barndom när filmen var mycket okänslig, räckte det med att ta bort locket från kamerans objektiv och efter en tid sätta dit den igen.
Nu när filmen är känsligare ger slutaren en exponering på delar av en sekund.
Kortaste exponeringstiden i en systemkamera till dags datum är en 12.000-
dels sekund.
Slutartider mäts i sekunder till tusendels sekunder. Bländare mäts i delar av
mängden ljus som släpps igenom. Varje steg på bländaren ger en halvering
eller fördubbling av mängden ljus som släpps igenom. Tal på bländaren är
1,4 därefter 2 därefter 2,8 och så vidare.

Vilken exponering filmen ska ha ges genom filmens ASA värde. ASA kommer av american standards association och anges i ett värde där ljuskänsligheten visas som en fördubbling för varje tal.
En film med ASA 400 är fyra gånger så känslig som en film med 100 ASA.
Nackdelen med ha känslig film (ett högt ASA-tal) är att bilden blir kornigare och mindre skarp. Numera är ASA värdet internationell standard (ISO).
Illustration från Kodak: Photographing with automatic cameras.

Bakåt