Slutaren i en systemkamera är en ridåslutare av något slag antingen i tyg eller
av plast och/eller metall.
Slutaren har två ridåer och öppnar först ena ridån för att exponera filmen, och efter
den tid som filmen ska exponeras startar andra ridån för att täcka filmen igen.
Slutaren kan röra sig horisontellt eller som är vanligare idag, vertikalt. Sträckan är
kortare att färdas över bilden vertikalt vilket medger kortare slutartider.
De kortaste tiderna i regel från 1/125-dels sekund och uppåt startar ridåer så
tätt på varandra att endast en slits formas som rör sig över filmplanet. Den
snabbaste slutartiden på en systemkamera idag exponerar filmen under endast en
tolvtusendels sekund. Kameran är Minolta professionella kameramodell Dynax 9.
Illustrationen visar hur exponeringsförloppet ser ut:
1. Slutaren stängd, spegel visar föremålet i sökaren via pentaprismat .
2. Avtryckaren trycks ner, spegeln fälls upp och objektivet bländar ner.
3. Nu öppnar slutaren och exponerar filmen enligt inställt värde.
4. Slutaren stängs och exponeringen av filmen är slutförd.
5. Nu öppnar objektivet och bländaren igen samt spegeln fälls ner igen.
Den kortaste tiden som hela bildrutan exponeras kallas för blixtsynkroniseringstid.
En elektronblixt brinner av under så kort tid som en femtiotusendels sekund och
måste därför avfyras under det ögonblick som filmen är helt blottlagd, annars skulle
ojämn exponering uppstå.
Vissa moderna blixtar kan fås att fyras av flera gånger för att därigenom belysa och
exponera filmen under de kortaste slutartiderna.
Bakåt |