Rustningen som vi ser den hade en lång utveckling och har egentligen inte ännu avslutats, om vi ser dagens splitterskydd som en revanch för rustningen Det vi ser som rustning är den helt täckande rustning som vi har blivit bekant med från TV. Utrustningen utvecklades från att vara av läder med förstärkningar, till plåtar som spändes fast på kroppen och brynjor, till att vara en heltäckande stålrustning. Faktum är när man testar vissa av den tidens rustningar är den smidd och av mycket hög kvalité och har en mycket hög tålighet mot brott och hög hållfasthet.
Ben skyddades med benplåtar redan under antikens tider till att sedan utvecklas både i tålighet och i täckning. den var egentligen en utveckling av det lätta kavalleriet och mer avancerade skjutvapen som gjorde rustningar omoderna.
Till rustingen hörde olika sköldar, hjälmar och vapen.

Det finns mycket utmärkta rustningar att bese vid Stockholms slott i livrust-
kammaren. Rekommenderas ett besök

Vapen som riddaren använde var det enhandssvärd som vi ofta ser, under senare 1200-tal förlängdes fästet så att det kunde svingas med båda händer, ett 1½ handsvärd, kallat bastardsvärd.  Moderna samlare vill hellre använda den mjukare termen. Lika som man kallar det för njurdolk istället för det engelska ballockknife.
Längden på svärdet förändrades också. Vid 1300-talets början förlängdes svärdet från mellan 89 till 101 cm till mellan 114 och 127 cm.
Före 1200-talet var soldatens svärd ofta eneggade och bredare vid spetsen Det finns en del omtalade och kända svärd genom hitorien, den mest kända är väl kung Arthurs svärd Excalibur. Den nedtecknade legenden om en kung som ska ena landet. Den historien heter "Le mort d'Arthur" och är nedtecknad av sir Thomas Mallory mot slutet på 1400-talet när han var fängslad i Towern.

Tvåhandsvärd vilket gav en enorm kraft var också mycket långa och tunga, upp till 1.80 meter långt. De kända Claymor är en skotsk variant av tvåhandssvärdet.
Olika lansar, stridsklubbor med geometriska huvuden eller spikar, kallat vigvattenkvast eller morgonstjärna.

Det användes också olika former av gissel, det vill säga vapen utvecklade från verktyg för att tröska säd. En påk med en tung kula vanligtvis i järn med spetsar fäst på en kort kedja. Gisslet som sådant kan spåras tillbaka till Kiev, som redan på 1100-tal var känt som ett centrum för tillverkning av stridsslagor.
Kortare gissel var avsedda att användas av ryttare, men gissel på längder mellan 1,1 upp till 1,8 meter var tydligt avsett för fotfolk.

Bakåt