Den första mikrodatorn som gick att köpa föddes i princip på en datorbuss, men 
därefter har utvecklingen varit stark för att öka kapaciteten på datorbussen och dess roll i persondatorn.
I MITS hembyggsats så satt de olika komponenterna direkt på bussen som vi ser bild på intill. Processorn var Intels 8080. Det var en enkel 8 bitars datorbuss, men det var det som var standard vid den tidpunkten. Faktum är att när Intels 8086 processor såg dagens ljus fanns det inga färdiga busslösningar som kunde hantera den 16 bitars buss som en skulle kräva. Vilket var anledningen till att IBM använde sig av 8088 processorn som
kommunicerade internt med 16 bitar men externt med 8 bitar för att kunna använda existerande teknik.

När IBM presenterade sin persondator var det med ISA-bussen. ISA-bussen hade
först 8 bitar med 62 stycken kontakter, men senare tilllägg gjorde ISA-bussen 16
bitar bred genom tillskott av 38 stift och nya datalinjer och DMA-kanaler. Man duplicerade helt enkelt vissa signaler för att bibehålla bakåtkompabilitet.

Vid lanseringen av 80386 behövdes större överföringshastigheter och bredare buss
eftersom processorn hade möjlighet att kommunicera med 32-bitar externt. Därför gick IBM sin egen väg och skapade MCA-bussen till sin PS/2 serie med datorer. Den hade högre överföringshastighet,upp till 20 MB/sekund under optimala förhållanden. MCA-arkitekturen tillät 8 DMA-kanaler, möjlighet att dela avbrottslinje mellan flera korto andra fördelar.
Den var tyvärr hårt hållen av IBM och var helt enkelt för dyr att köpa in sig i tekniken, varvid övriga tillverkare gick sin egen väg. IBM:s maskiner blev inte tillräckligt populära och bussen självdog.

För att kunna presentera grafik snabbare än tidigare måste man kunna sända mer

pixlar till bildskärmen via grafikkortet än vad som gick att sända till grafikkortet över en vanlig ISA-buss. Då började en del tillverkare fundera i samma banor som avancerade grafikkdatorer som silicon Graphics där man hade en direktkoppling från processor till grafikkretsarna. Man skapade en "egen" buss till grafiken. Det blev en vilda western-situation utan standard vilket ledde till VESA local buss. Den Amerikanska Video Electronics Standards Association skapade en gemensam plattform. Den fanns mest på 486 datorer och var snabbare men svår att få fungera. Den försvann när PCI och AGP dök upp, tack och lov.

När PCI togs fram försäkrade sig Intel att det fanns ett brett stöd för produkten. PCI gav med högre störningssäkerhet möjligheter att dels skicka mer data över en 32 eller 64 bitar bred buss, men även möjligheter att prioritera processer och dela upp dataflödet i flera kanaler. AGP för grafikkortet som kom senare gav en möjlighet att klockdubbla grafiksignaler för att ge upp till 8X den prestanda som ursprungligen specificerades.

Idag kommer PCI Express, eller PCI-X att ersätta både 32 och 64 bitars PCI och AGP bussen. Den ska enligt den målsättningen ge flera tusen MB I sekunden I kapacitet, långt överstigande tidigare bussar, faktiskt snabbare än vad processorer kunde kommunicera med internminnet på datorer bara för ett par år sedan.