Islams lära, vilket innebär läran om "obetingad hängivelse" (åt Guds vilja)
förkunnas av Mohammed efter hans kallelse år 610. En muslims fem huvudplikter är
trosbekännelsen (Det finns ingen gud utom Allah och Mohammed är hans profet),
bönen fem gånger om dagen, att ge allmosor (skatten), att fasta i månaden
Ramadan samt att göra en pilgrimsfärd till Mekka.
De tre trosfundamenter är Koranen, (Guds ord, 114 suror), vars text slutgilitigt
fastställs under Othman, Sunna (norm, traditionshandling av profetens vanor och
utalanden samt Idjma (de troendes enighet). Under Ali splittras de troende i
Sunniter och Shiiter (vilka förkastar Sunna). Shiiter betraktar Ali som profetens
rättmätige efterföljare (det legitimistiska partiet). Mot dessa står Charidjiter vilka
menar att varje troende kan väljas till samfundets ledare.
Religionen får spridning över hela arabiska halvön och under Kalifen (=efterträdare)
Abu Bekr rycker de arabiska stammarna fram emot Syrien och Persien 632-634.
Under Omar omvandlas den nationella arabstaten till ett teokratisk världsrike.
Othman [644-656] fortsätter erövringspolitiken. Efter att en Byzantinsk flotta har
hotat Alexandria så byggs en arabisk flotta och den arabiska riket blir en sjömakt.
Det Kalifatiska väldet gör framstötar mot Konstantinopel men misslyckas. Hela
norra Afrikas kust domineras av Kalifatet samt Spanien. Efter misslyckandet i slagen
mellan Tours och Poiter i Frankrike år 732, sätter det stopp för vidare expansion i
Europa.
I öster når man vid 700 talet ända fram mot Indien. När Merwan II [744-759] lider
ett förkrossande nederlag vid Zab (biflod till Tigris) bildar Abd Ar-Rahman, den ende
överlevande från det blodbad som anställs på de överlevande, det Omajjadiska emiratet Córdoba i Spanien år 756.
Under hela tiden mellan 750-talet och 1200 talet domineras Spanien, norra Afrika
och mellanöstern av islamitiska stammar.
Under framträngande av Mongolerna vandrar nomadstammar från Turkistan mot
väster.
Bland dessa finns turkiska muslimer som efter 1243 får fast fäste i mindre Asien.
Som Emir (härskare) i en krigargemenskap i Rum-Seldjukernas tjänst utser sig
Osman I 1281-1326 till sultan och grundar det osmanska riket år 1301.
Osmans son Orkahn [1326-59] inför en ny valuta. Som nationalsymbol inför han en
ny huvudbonad i filt (Fez). Hären delas in i lätta trupper, och feodalt kavalleri.
Sultanens pascha-garde. Eliten blir Europas skräck; rytteriet Spahi som består av
renegater (män som har övergått till islam), och Janitsjarerna (kristna slavar som
från barnsålder har fostrats till fanatiska muslimer som med totalt självförakt
kämpar för den "rättrogne" herren i full förvisning om att de får komma till
paradiset).
Efter erövringen av Adrianopel 1361 återstår av Byzans bara själv staden
Konstantinopel. De kristna balkanfolkens motståndet bryts i slaget på Trastfältet
(Kosovo Polje). Det osmanska riket sträcker sig från Donau i norr till Eufrat i söder.
1393 erövras Bulgarien och Valakiet. Erövrningen av Konstantionopel fördröjs av
Timur Lenks anfall i öster. Först 1453 faller Konstantinopel och bli ny huvudstad,
Istanbul. Selim I erövrar Syrien, Arabien, och Egypten. 
Under Soliman II, den store, når
det Ottomanska riket sin största
blomstring. Tre segrar markera
hans framgång: 1521 Belgrad
erövras. 1522 Johanniterorden
kapitulerar och turkarna får kontroll
över den Venetianska och Genuetiska handeln.
1526 slaget vid Mohács där Ungern
förlorar sin självständighet.
Österike får på sin lott att försvara västerlandet
med Polen och Venedig som
förbundsförvanter, medan Frankrike
går i förbund med det osmanska
riket. 1529 belägras Wien för
första gången. 1571 krossas det
osmanska väldets sjöstyrkor vid
Lepanto.
Vid freden i Zsitvatorok 1606
måste sultanen förhandla på jämställd fot med sina motståndare.
Bagdad och Musul avfaller och det stora Osmanska riket sönderfaller allt mer.
1639 sluts fred med Persien och gränsreglering dem emellan kommer att vara till
1918.
Det osmanska rikets reorganisation under storvesiren Muhammed Köprili [1656-61]
efterföljs av andra turkiska angreppet på Centraleuropa 1663-1699 under
Mohammed IV [1661-87] och 1683. Storvesiren Kara Mustafa belägrar Wien en andra
gång. En europeisk undsättningshär med företrädesvis tysk-polsk här jämte den
kejserliga hären möter och besegrar turkarna vid Kahlenberg 1683. Därmed upphör
det turkiska trycket på Europa.
Ludvig av Baden och Maximillian II Emanuel av Bayern går till anfall och besegrar
turkarna och befriar ungrarna och Belgrad erövras 1684.
Vid folkuppror i Serbien under flera omgångar mellan 1804-12 och under 1815-17
tillkämpas en viss autonomi.
Grekiska patrioter med hjälp av grekiska affärmän i Konstantinopel försöker befria
landet från de otrogna härskarna. Turkiska grymheter hotar att tilintetgöra dessa
strävanden.
1827 förintas den turkisk-egyptiska flottan vid Navarino av en fransk-brittisk-rysk
flotta. I Londonfördraget 1827 uttalas stöd för grekisk autonomi.
Balkankrisen leder till det serb-turkiska kriget och det turkisk-ryska kriget varvid
Rumänien, Serbien och Montenegro blir självständiga vid kongressen 1878 i Berlin.
Sönderfall på grund av en korrupt förvaltning en svag Janitsjar-här och föråldrad
statsapparat med autonoma vasaller och halvstatliga sammanslutningar, påskyndat
av lokala resningar och en statsbankrutt 1875 av Turkiet.
Efter första världskriget då Turkiet stod på förlorarnas sida får Turkiet ungefär
de gränser som de har idag.
Bakåt |